Jag tänker instinktivt på hur jag blev uppfostrad av mina föräldrar och utgår ifrån dessa personer när det gäller uppfostran av min dotter. Mina föräldrar har väl inte varit särskilt speciella utan som en neutral vanlig svensson-familj. Utifrån dessa normer ser jag hur en pappa bör vara, har även skapat mig en bild utifrån mina kompisar föräldrar, hur de betett sig vad som är rätt och fel.

Det som jag tycker är normalt för en pappa är att den hjälper till att byta blöja, badning, matning, leka, läggning ja är närvarande helt enkelt. Detta har aldrig varit något Tindras pappa varit intresserad av. Bytte han blöja så var det för att jag bad honom, han tröstade henne inte för det var för besvärligt. Han satt hellre vid datorn och spelade poker. Var ofta iväg hela dagarna för att han skulle studera men det verkade inte som om något blev gjort, blev nog mest snack med kompisarna. Jag var hemma med Tindra och väntade på att han skulle komma hem.

Nu sedan vi flyttade isär så har hon fått allergi men han har inte engagerat sig i att ta reda på något om det. Vad hon kan äta och inte. Hur ska han då kunna ta hand om henne i framtiden? Hon har väldigt känslig hud, torr och får nässelutslag lite då och då även eksemfläckar i vecken. Detta måste underhållas men han vet inte vilka salvor man ska använda till vad. Från början fick hon blöjeksem och jag berättade gång på gång hur man skulle göra men efter varje gång han bytt så hade han tagit hål på eksemet. Det var relativt få gånger men väldigt nedslående då jag själv kämpade med att få bort det.

Baserat på detta och även andra saker kämpar jag för att få ensamvårdnad. Han har ändå ett okej umgänge med henne som vi kommit fram till genom familjerätten. Det är bara vårdnadsfrågan som vi inte kan komma överens om. Jag tycker inte det känns rätt för Tindra att den ena av hennes vårdnadshavare inte är intresserad av henne.

Han frågar ingenting om utvecklingen, vad hon gör, ingenting, det verkar inte som om det intresserar honom. Bara han får prata om sig själv så är han nöjd. Det är inte det umgänget går ut på, det är ju till för att dotter och pappa ska knyta an.

Så vad är en normal pappa? Vilka egenskaper ska en pappa ha för att få kallas pappa?

Hej!!

Har för ett halvår tillbaka varit ensamstående till min dotter som på denna blogg kommer kallas Tindra. Har sökt runt som en galning efter att få reda på mer hur man går vidare vid en separation med vårdnad, umgänge, underhåll vilket nu har gjort att jag vill föra vidare all den kunskap. Håller fortfande på och kämpar om att få ensam vårdnad och vill försöka få stöd genom denna blogg.

Vem är då jag? En tjej som mitt under studietiden blev gravid och valde att behålla barnet. Var tillsammans med killen som är pappa till barnet. Vi flyttade ihop och han tyckte det var lika roligt som jag under graviditeten. När Tindra sedan föddes, saknades engagemang ifrån hans sida.Vi levde ihop ett par månader sedan orkade jag inte mer utan bröt och flyttade ifrån honom.

Allt som skulle bli så underbart, vi 2 skulle bli 3 blev istället jag, Tindra mot världen! Nu ett halvår senare är jag en sprudlande glad tjej som inte längre räds för att säga ifrån. Mitt liv har blivit 500 ggr bättre än vad det var när jag levde ihop med Tindras pappa. Visst så tänker jag fortfarande väldigt mycket på varför jag stod ut att leva med denna kille så länge som jag gjorde, det är mycket som snurrar i mitt huvud som jag vill försöka få utlopp för i denna blogg.

De som känner igen sig eller har större kunskap i vissa ämnen får mer än gärna lämna avstamp i bloggen!

Ha det bra!! :)

Kramar