Tack för alla kommentarer :) Det värmer verkligen!

Idag ska jag plugga till tentan imorgon. Helt ärligt så tror jag inte att jag kommer klara tentan. Jag har redan gjort den 7 ggr och misslyckats. Så nu känns det som om att den inte är möjlig att klara. Endast pga läraren för han rättar tentor efter sitt eget humör. En del kan få rätt för ett svar medans andra får fel när det är snarlika svar. Det gör en så irriterad men jag ska ge järnet imorgon och hålla tummarna. Fast man kan väl säga att jag inte riktigt har de rätta förutsättningar :P

Bråkade med mamma idag. Helt oprovocerat från hennes sida. Allt blev så fel igår så nu tyckte hon det var lämpligt att ge mig en "käft smäll". Jaja jag gav igen i alla fall. Finns ingen anledning att stå där och ta emot. Jag sa en kommentar till pappa igår så mamma var tvungen att försvara honom.

Tur de är så perfekt, har det perfekta förhållandet och allt som är deras är så perfekt. Ja just det förutom deras barn. De är såklart inte perfekta eftersom ingen av dem kan hitta en vettig pojk-/flickvän, är överviktiga och har ingen aning om hur man tar hand om barn. Blev riktigt irriterad nu.

De har absolut inte gjort något fel utan det är bara vi som är otacksamma. Jag har aldrig fått hjälp med läxan, de har aldrig haft en ordentlig diskussion med mig förrän jag fick nog och började prata (vid 18 års ålder). Vill man inte veta hur en dotter mår? Jag har bett om så mycket hjälp med just skolan men aldrig fått något gensvar endast "Åh jag är så dålig på det, det var så länge sen jag gick i skolan". Ja 2 år efter jag tagit studenten får jag reda på att jag har dyslexi och gensvaret på det var "Nej du har inte dyslexi du är bara lite pressad psykiskt". Jo tjenare hela livet?

Kan man köpa lycka? Ja de kan. De köper sina barnbarn för att se till så de tycker om dem. Jag är väldigt hård mot Tindra att hon behöver inte få något godis, tårta, glass innan 3 års ålder. Jag tycker att hon ska lära sig äta riktig mat först innan hon får nyss på skräpmaten. Det är inget elakt med det. Är det inte mycket viktigare att hon lär sig vad som är bra mat som ger en långvarig energi?

Jag är även hård mot mina föräldrar på den punkten. Tindra ska bara äta riktig mat. Skräpmat kan hon äta hela livet sen...

Det värsta är nog att jag inte vågar säga till dem. Utan bara tar emot och säger så lite som möjligt. Idag stod jag ju upp men igår då sa jag inget.

Åhh!!

Snart vaknar Tindra och då ska vi busa bort all ilska :)

Var ju på fest igår. Askul! Drack ikapp med killarna, jag kan heöt ärligt säga att jag var långt ifrån nykter men jag kunde föra mig, gå riktigt, prata ordentligt. Men ja full...

Sedan så stack jag ut på den bästa krogen i staden jag bor i. Hade ingen kompis med mig så det var på vinst eller förlust. Träffade en gammal kompis som flyttat en bra bit ifrån staden. Så vi hade jätte roligt. Var ett band som spelade där också. Jag hade verkligen bara tur, träffade flera gamla klasskompisar. Sedan så gick jag och satte mig för att käka "nattamat" inget jag är så förtjust i igentligen men men. Så träffade ett gäng och en av killarna började flörta med mig. Jag som var lite på lyset följde bara med. Så det slutade med att han följde med mig hem. Det var så mysigt och hålla i handen. En bit av vägen hem till mig är inte upplyst så jag tvingade honom :) haha

Jätte trevlig var han, hur snäll som helst. Lyssnade på mig. Jag var ju inte intresserad av att ha sex och han respekterade det. Det har jag nog aldrig varit med om innan.

I alla fall när han gick så sa han "du hör av dig va?" så hur gör man? Vad ska man skriva? När? Eller är han inte intresserad?

Jag är inte en sån person som tar kontakt, jag är ju tjej...

Hjälp någon?

Solan är väl inte så stark men det är ändå sommar och helt underbart :)

Ikväll ska jag till en kompis på fest, blir nog rätt lungt men ändå kul att träffa fok :)

Glad idag och imorgon så ska vi på festival med mina syskon och föräldrar. Roligt!

ähh har inte tid att skriva mer nu ska jag och Tindra busa och sedan gå in till stan.

Trevlig Fredag!!

Tindras pappa kom ju inte nu i helgen och så har han försökt få till en ny dag men jag nekade faktiskt för vi har bestämt varannan söndag och då är det det som gäller jag kan inte bara ge efter hela tiden. Har ju varit iväg och handlat saker till Tindra. Gick på över 2000 kr. Det är dyrt med barn, kläder, leksaker, transportmedel, ja massa smågrejer. Nappar, flaskor. Ni vet...

Han har sagt att han skulle hjälpa till lite med att betala men nu har han ångrat sig så nu ligger det ju risigt till skolstarten. Ledsen blir jag, pissdålig mammapenning och mjölkfritt är dyrare än vanlig kost.

Nu ska jag inte gnälla men trodde faktiskt han skulle hjälpa mig lite, fast han pratar bara en massa. Jag är så trött på det. Han bara lovar och lovar men sen händer det inget...

Ja mitt jädra småätande, det är me jävligt dyrt. Jag får nog mer ångest över hur mkt pengar det går till småätandet än kalorierna i det.

Vad ni än gör se till att inte hamna i min situation för fan vad tråkigt det är att behöva vrida och vända på allt och sen får man skäll för vad man än gör. För inget är gott nog åt Tindra. Vad i hela friden jag gör allt jag kan. Jag uppfostrar henne själv, ser till så hon är hel och ren men jag gör ändå fel?

Ge mig bara vårdnanden!

Har varit iväg nu i 2 dagar. Jätte mysigt. Handlat massor men bara nödvändiga saker. Idag har jag hållt på med skolsaker och börjar få ordning på det mesta nu inför skolstarten.

Nu är jag vädligt positiv till det mesta. För nu börjar det hända saker, tristessen är över. Även om det är sorgligt att Tindra har växt upp så fort. Nu är hon ju stora tjejen med egen vilja och nu börjar stressen men det är på tiden, vi kan inte sitta och mysa i soffan hela livet. Nu börjar en ny tid i våra liv. En tid där vi utforskar saker på egen hand. Tindra på dagis och jag i arbetslivet (skolan till en början) Allt känns mycket bättre. Det är så fruktansvärt tråkigt att sitta alldeles ensam utan någon att prata med. På något sätt så har jag lyckats bli av med nästan alla mina vänner sen jag fick Tindra men det största problemet är nog att jag inte har haft några vettiga kompisar men att jag inte sätt det förrän nu.

Nu är det slut ömkat för nu har jag ett mera ansträngt schema som inte kommer tillåta det. Så med det sagt kommer vikten att gå åt rätt håll automatiskt. Lunchlådor, springa till bussen, planering. Ja allt som gör livet mera innehållsrikt. Jag längtar massor!!

Kramar i massor till mina kära läsare!!

Imorgon ska jag och Tindra åka iväg på en liten semester. Det ska bli så kul!!

Nu måste jag se till och packa så allt är färdigt tills imorgon. Hinner inte göra något sen på morgonen eftersom vi kommer åka så tidigt.

Börjar bli spänd. Jag har sett fram emot detta hela sommaren :)

Kramar till er alla! Skriver igen på tisdag kväll :)

Nej Tindras pappa kom inte idag. Han var förkyld sa han. Så nu har man oroat sig helt i onödan. Tragiskt. Idag har jag varit seg beror nog på det. Så nu ska vi gå en sväng. regnigt som bara den men vi behöver komma ut ändå.

Hoppas vädret är finare hos er!!

Dålig på att uppdatera men har ingen lust. Ja det är nog sanningen. Jag har ingen lust att tänka för mycket. Jag vill bara sitta i min soffa och tycka synd om mig själv. Tragiskt. Ja mitt liv är nog ganska tragiskt. Singel med en liten tös. Vem skulle gå fram och prata med en "singelmamma"?

Nej på något sätt så känns det så fel att tänka så om mig men samtisigt så är det del av mig som inte kan släppa det att jag är en hemsk ragata som inte tillåter att Tindra får träffa sin pappa varje dag. Att jag inte städar, lagar mat åt hennes pappa. Men jag måste väl också få leva på ett bra sätt? Ska jag bara lägga min vilja bortom räckhåll för honom? Ska jag bara giva mig hän honom?

Lever vi på 1800-talet? Nej jag vägrar jag är en levande person jag också. Jag har en vilja, ett ansvar, en rätt att finnas till. Jag tänker minsann se till så att jag inte blir glömd när jag dör. Jag ska bli ihågkommen. Chef för New York Times, tidernas största sångerska. Någonting spelar inte så stor roll för vad, bara det är något positivt. Jag vill inte leva i mörkret.

Jag hatar det, imorgon kommer Tindras pappa och jag har som vanligt överätit och denna vecka har jag gått upp 1,5 kg. Hatar det så fruktansvärt mycket. Jag har hemska tankar om denna människa ibland men trots allt har han gjort mig väldigt illa, trots att han inte vill ta det till sig.

Han är som han är och det borde jag sett första gången vi träffades. Nu är det passerat och jag fick en underbar dotter.

Han förstörde mig, gick vidare till nästa. Har man något hjärta då? Var finns empatin?

Varför står jag och stampar? Varför går jag inte vidare? Jag flyttade, det har han klargjort många ggr men fattar han varför jag flyttade?

Ja ångest som vanligt innan han kommer, inget ovanligt där. Längtar till skolan börjar så jag kommer ut och träffar folk. Det kommer bli ovärderligt. Jag kommer sluta vara denna tråkiga brud som bara snackar massa strunt pga att hon har för lite att göra. Hatar verkligen sommaren. Har haft "sommarlov" alldeles för länge nu. På måndag ska jag åka iväg och det ska bli så roligt. Behöver det!

Nu ska jag surfa runt lite innan jag går och lägger mig! Hoppas ni andra har haft en bra lördagskväll!! Kanske knappt börjat för en del...