Jag mår verkligen hel kasst. Ingen att prata med och skolan har skitit sig så in i bombens. Nu sitter jag här med distansstudier. Jag vill träffa folk. Jag är trött på att sitta och ruttna i min förbannade lägenhet. Det är fruktansvärt tråkigt när jag är sådan här, för Tindra känner av det och det är inte bra.

Jag som var så glad över att få börja i en klass. Nu dröjer det ytterliggare 12 veckor innan jag får sätta mig i skolbänken igen. Nu har jag visserligen distansstudierna som kommer hålla mig sysselsatt, fast inte på samma sätt...

Jag får se det positivt. Maten är inga som helst problem. Skafferiet är inte så intressant längre. Inte mat alls, förutom ungefär varannan dag då kan det vara ganska gott med riktig vällagad mat. Annars, varma koppen och gröt. Har nog kommit in i mitt gung nu som ensamstående, mat är tråkigt när man är själv.

Ska gå och lägga mig nu, ska upp tidigt.

Ha det bra alla!!

Varför ska det vara så svårt för en del människor att erkänna att de gjort fel? Varför skjuter de över det på en annan? Är det mitt fel att jag var överviktig under hela min uppväxt? Är det mitt fel att jag gömde mig när de bråkade?

Är det mitt fel att de bara vill prata med mig när de känner för det? Är det mitt fel att jag gjorde som jag gjorde under tonåren?

Helt ärligt tror jag inte det, för hade de bara uppmärksammat mig lite grann så hade jag nog inte stängt ute alla. Endast spekulationer men jag är nog inte helt ut och seglar.

Det jag har lärt mig av detta är att jag ska prata med Tindra även om hon inte vill. Allt är en balansgång men man måste få några ord om dagen med sitt barn.

Man måste visa att ens barn är betydelsefullt och hur det än är så bär man ansvaret att lära det tycka om sig själv.

Kärlek, det viktigaste man kan ge någon :)

Vaknar upp till regn och solen lyser med sin frånvaro. Kan knappt bli mera glädjande. Har bokat tvättning idag men jag har inte lust med att gå ut när himlen har öppnat sig så all tvätten blir dyngsur. Hoppas det lättar på en halvtimme :)

Ja annars så ska vi bara fixa i lägenheten, möblera om lite. Så Tindra får plats med sin vilda lek :)

Haha dagen ska nog allt bli bra även om vädret inte är det bästa :)

Kram kram

Ja hur slutar man tänka på Tindras pappa. Hur gör man för att gå vidare och glömma honom när man ständigt blir påmind om honom? Hur gör man för att inte bli sårad av honom hela tiden?

Hur lär man sig läsa av att han ljuger? Det är så tråkigt när man får reda på att han ljugit för mig.

Varför släpper jag inte bara taget om honom? Gör han något bra för mig och Tindra? Blir vi lyckligare av att han finns nån gång ibland i vår närhet?

Nej! Mitt mål imorgon är fan att sluta tänka på honom. Nu får det vara nog!

Ja vad ska jag skriva idag? Är helt slutkörd efter tentan. Vet inte hur det gick får återkomma om det när jag får tillbaka den. Svarade på det mesta men ifall han tycker det är bra svar det är en annan femmma.

Tindra verkade haft det bra hos min mamma. Men det var inte så många timmar heller.

Har väl igentligen bara slöat mig i soffan nu sen jag kom hem. Hörde av mig till han killen jag träffade i fredags. Vet väl inte ifall jag fick det gensvaret jag hade förväntat mig men sånt är livet. Ganska tråkig verkar han nu i nyktert tillstånd :P

Haha, ja som det kan gå. Hänger inte läpp för det.

Vi hade trevligt då och det är det som räknas :)

Så fan heller! Kan inte glömma telefonsamtalet med mamma innan idag. Det var bara till för att trycka till mig. Precis så hon har gjort hela tiden sen jag började på högskolan. Är det verkligen så svårt att stöta en människa? Allra helst ens dotter?

Nej nu får det vara nog, Tindra ska vara så lite som möjligt där. För efter varje gång är hon helt konstig. Hur trött som helst, magen är kass. De kan inte vara noga med vad de ger henne. Jag kan inte komma in heller och ha hur mycket färdig mat med mig som helst. Mamma vill ju så gärna men i hela friden gör det riktigt.

Nu ska mamma ha henne när jag skriver tentan så får hoppas det går bra. Men det blir bara en kort stund för så fort jag är färdig så ska jag hämta henne. Sen åker vi hem. Ja jag är väldigt glad att hon hjälper mig och passar henne men måste hon skälla ut mig och trycka ner mig så fruktansvärt dagen innan tentan? Hur tänker hon? Allt jag gör är fel.

Vad fan ska jag göra då? Döm inte hjälp istället!

Nu får jag se till att återgå till boken och sedan blir det välförtjänt sömn. Hoppas ni alla haft en trevlig söndag :)

Kram kram 

Tack för alla kommentarer :) Det värmer verkligen!

Idag ska jag plugga till tentan imorgon. Helt ärligt så tror jag inte att jag kommer klara tentan. Jag har redan gjort den 7 ggr och misslyckats. Så nu känns det som om att den inte är möjlig att klara. Endast pga läraren för han rättar tentor efter sitt eget humör. En del kan få rätt för ett svar medans andra får fel när det är snarlika svar. Det gör en så irriterad men jag ska ge järnet imorgon och hålla tummarna. Fast man kan väl säga att jag inte riktigt har de rätta förutsättningar :P

Bråkade med mamma idag. Helt oprovocerat från hennes sida. Allt blev så fel igår så nu tyckte hon det var lämpligt att ge mig en "käft smäll". Jaja jag gav igen i alla fall. Finns ingen anledning att stå där och ta emot. Jag sa en kommentar till pappa igår så mamma var tvungen att försvara honom.

Tur de är så perfekt, har det perfekta förhållandet och allt som är deras är så perfekt. Ja just det förutom deras barn. De är såklart inte perfekta eftersom ingen av dem kan hitta en vettig pojk-/flickvän, är överviktiga och har ingen aning om hur man tar hand om barn. Blev riktigt irriterad nu.

De har absolut inte gjort något fel utan det är bara vi som är otacksamma. Jag har aldrig fått hjälp med läxan, de har aldrig haft en ordentlig diskussion med mig förrän jag fick nog och började prata (vid 18 års ålder). Vill man inte veta hur en dotter mår? Jag har bett om så mycket hjälp med just skolan men aldrig fått något gensvar endast "Åh jag är så dålig på det, det var så länge sen jag gick i skolan". Ja 2 år efter jag tagit studenten får jag reda på att jag har dyslexi och gensvaret på det var "Nej du har inte dyslexi du är bara lite pressad psykiskt". Jo tjenare hela livet?

Kan man köpa lycka? Ja de kan. De köper sina barnbarn för att se till så de tycker om dem. Jag är väldigt hård mot Tindra att hon behöver inte få något godis, tårta, glass innan 3 års ålder. Jag tycker att hon ska lära sig äta riktig mat först innan hon får nyss på skräpmaten. Det är inget elakt med det. Är det inte mycket viktigare att hon lär sig vad som är bra mat som ger en långvarig energi?

Jag är även hård mot mina föräldrar på den punkten. Tindra ska bara äta riktig mat. Skräpmat kan hon äta hela livet sen...

Det värsta är nog att jag inte vågar säga till dem. Utan bara tar emot och säger så lite som möjligt. Idag stod jag ju upp men igår då sa jag inget.

Åhh!!

Snart vaknar Tindra och då ska vi busa bort all ilska :)

Är det verkligen sunt att vara sån här? Är jag värd att få känna mig så här?

Att hela kroppen bara pirrar, kan inte tänka på något annat än han, hur han var, vad han sa, hur han såg ut, hur han kändes, hans lena hud.

 Vad mycket det gör att ha ett helt annat sätt att se på sig själv. Nu när självförtroendet är mycket bättre så är allt mycket lättare. Det är inte farligt att ta plats, det visar bara att man vill få ut något av livet.

Mitt liv är så mycket bättre nu än innan. Att bara kunna se sig i speglen och säga till sig själv "fan vad fin du är!" Det är en helt otrolig känsla.

Även om jag kanske aldrig träffar honom mer så visar det ändå att det finns andra som också tycker att jag är fin. Jätte fin.

Det finns killar som lyssnar på en. Som bryr sig om andra.

Ja jag svävar verkligen på rosa moln nu! Underbart!