Så fan heller! Kan inte glömma telefonsamtalet med mamma innan idag. Det var bara till för att trycka till mig. Precis så hon har gjort hela tiden sen jag började på högskolan. Är det verkligen så svårt att stöta en människa? Allra helst ens dotter?

Nej nu får det vara nog, Tindra ska vara så lite som möjligt där. För efter varje gång är hon helt konstig. Hur trött som helst, magen är kass. De kan inte vara noga med vad de ger henne. Jag kan inte komma in heller och ha hur mycket färdig mat med mig som helst. Mamma vill ju så gärna men i hela friden gör det riktigt.

Nu ska mamma ha henne när jag skriver tentan så får hoppas det går bra. Men det blir bara en kort stund för så fort jag är färdig så ska jag hämta henne. Sen åker vi hem. Ja jag är väldigt glad att hon hjälper mig och passar henne men måste hon skälla ut mig och trycka ner mig så fruktansvärt dagen innan tentan? Hur tänker hon? Allt jag gör är fel.

Vad fan ska jag göra då? Döm inte hjälp istället!

Nu får jag se till att återgå till boken och sedan blir det välförtjänt sömn. Hoppas ni alla haft en trevlig söndag :)

Kram kram 

Tack för alla kommentarer :) Det värmer verkligen!

Idag ska jag plugga till tentan imorgon. Helt ärligt så tror jag inte att jag kommer klara tentan. Jag har redan gjort den 7 ggr och misslyckats. Så nu känns det som om att den inte är möjlig att klara. Endast pga läraren för han rättar tentor efter sitt eget humör. En del kan få rätt för ett svar medans andra får fel när det är snarlika svar. Det gör en så irriterad men jag ska ge järnet imorgon och hålla tummarna. Fast man kan väl säga att jag inte riktigt har de rätta förutsättningar :P

Bråkade med mamma idag. Helt oprovocerat från hennes sida. Allt blev så fel igår så nu tyckte hon det var lämpligt att ge mig en "käft smäll". Jaja jag gav igen i alla fall. Finns ingen anledning att stå där och ta emot. Jag sa en kommentar till pappa igår så mamma var tvungen att försvara honom.

Tur de är så perfekt, har det perfekta förhållandet och allt som är deras är så perfekt. Ja just det förutom deras barn. De är såklart inte perfekta eftersom ingen av dem kan hitta en vettig pojk-/flickvän, är överviktiga och har ingen aning om hur man tar hand om barn. Blev riktigt irriterad nu.

De har absolut inte gjort något fel utan det är bara vi som är otacksamma. Jag har aldrig fått hjälp med läxan, de har aldrig haft en ordentlig diskussion med mig förrän jag fick nog och började prata (vid 18 års ålder). Vill man inte veta hur en dotter mår? Jag har bett om så mycket hjälp med just skolan men aldrig fått något gensvar endast "Åh jag är så dålig på det, det var så länge sen jag gick i skolan". Ja 2 år efter jag tagit studenten får jag reda på att jag har dyslexi och gensvaret på det var "Nej du har inte dyslexi du är bara lite pressad psykiskt". Jo tjenare hela livet?

Kan man köpa lycka? Ja de kan. De köper sina barnbarn för att se till så de tycker om dem. Jag är väldigt hård mot Tindra att hon behöver inte få något godis, tårta, glass innan 3 års ålder. Jag tycker att hon ska lära sig äta riktig mat först innan hon får nyss på skräpmaten. Det är inget elakt med det. Är det inte mycket viktigare att hon lär sig vad som är bra mat som ger en långvarig energi?

Jag är även hård mot mina föräldrar på den punkten. Tindra ska bara äta riktig mat. Skräpmat kan hon äta hela livet sen...

Det värsta är nog att jag inte vågar säga till dem. Utan bara tar emot och säger så lite som möjligt. Idag stod jag ju upp men igår då sa jag inget.

Åhh!!

Snart vaknar Tindra och då ska vi busa bort all ilska :)