Nu idag har jag bara ätit det jag velat ha. Som nu ikväll var sugen på scones till kvällsmat och gjorde scones. Helt klart värt det istället för att tänka att nej det är för mkt kcal i det... Fan ta er kcal.

Nu är jag absolut inte det minsta sugen eller hungrig på någonting för jag är nöjd. Jag har ätit det jag varit sugen på. :)

Lätt att jag ska fortsätta såhär!!

Pratade med pappa också nu ikväll och han var också orolig. Fan jag ger nog ut väldigt mycket signaler. Ändå känns det skönt att de bryr sig om mig men jag sitter ändå här och funderar på ifall jag verkligen varit så ledsen?

Visst jag upplever motgång efter motgång men dagligen har jag medgångar tack vare min lilla tjej. Det är hon som ser till så att solen lyser. Det är hon som ser till så att jag orkar dra mig upp ur sängen. Det är hon som gör livet värt att leva. Fullt ut.

Inget ska hindra oss från att leva fullt ut även om det är knapert för tillfället så ska det vändas och vi ska ha råd med det vi vill.

Fast det som börjar tära på mig nu är att vara själv. Det är jobbigt att inte ha någon att dela mina upplevelser med. Jag vill ha någon att "babbla" med!! :)

Du ensamstående mamma med för mkt tid eller liknande bara kontakta mig. Jag är alltid öppen för långa kafferep!! :)

Ta hand om er alla!!

Nu blir det bara att snabbt inlägg. Jag och Tindra ska in till stan och titta lite. Gunga lite på vägen hem också.

Pratade med mamma idag och syrran igår. De är lite oroliga för mig. Trodde det inte märktes så väl men har varit skönt att få prata av sig. Har inte svarat nu när Tindras farmor ringt. Orkar inte med den biten för tillfället. Hon får faktiskt ha förståelse att det inte är så himla lätt att ha dem dragandes efter en. Allra helst när de är som de är.

Nöjd över mig själv och bestämde igår för att lämna hela viktbiten. För helt enkelt hur bra mår jag av att hela tiden skälla på mig själv för att jag äter för mycket? Bestämde mig för att helt enkelt börja lyssna på kroppen. Är den törstig eller är den hungrig eller har jag bara tråkigt?

Sen får det bli som det blir med det hela. Bryr mig inte avsevärt längre. Låt mig få tycka om mig själv hur jag än ser ut!!

Provade mina "skinnyjeans" igår och de passade perfekt. Gick runt och mallade mig i lägenheten och kunde glädjande äntligen kan lämna tankarna på att bli av med "sambokilona" för nu är de helt enkelt borta.

Skönt!

Ska rensa ut garderoben me någon dag så jag bara har kläder där som passar och inget annat. Allt annat ska jag skänka eller sälja. Varför ska de ligga kvar i garderoben?

Nu ska vi sticka!! Ha det gött!!