När jag och Tindras pappa träffats i några månader så kom jag hem till honom och han bästa kompis var även där. Vi festade lite och slutade med att de hade ofrivilligt sex med mig. Jag bara grät och var alldeles paralyserad. Försvann in i mig själv, hlt okontaktbar. Efteråt så försökta jag prata med dem men de bara tystade ner mig och intalade mig att det inte alls var på det viset. Men mina minnen ljuger inte. Jag vet vad som hände och även de.

Jag förstår inte att jag stannade kvar hos honom efter det. Jag borde ha lämnat honom då. Men jag intalade mig att jag var värd det.

Ibland hatar jag mina val. För att jag gett Tindra en sådan dålig start i livet. Vem vet vad han skulle göra ifall han var själv med Tindra? Han har ju inte varit direkt snäll mot mig. Nu lever jag med att alla dessa bilder snurrar varje kväll. Ånger. Sorg.

Det positiva är att vi nu har ett annat liv. Ett tryggt liv. Men jag kommer nog aldrig fullt ut kunna lita på människor allra minst män. De är svininga och egocentriska. Var finns de män som faktiskt bryr sig?

Ja idag hade vi besök av Tindras pappa, farmor och farfar. Tindras pappa har inte hört av sig på en vecka och den gången var påtvingad från min sida. Men han vill inte höra hur det är med henne eller vad hon gör, vad som händer, hur hon utvecklas. Det känns som om han bara vill göra livet surt för min och Tindra. Han vet att jag vill ha ensamvårdnad men han bara stretar emot bara för att. Han kan fan inte ens henne personnr. Hans föräldrar frågade mig om det. Borde inte en pappa kunna sitt eget barns personnr? Är det bara jag som fått för mig det?

Han visste att hon varit på pricktest nu i veckan men han hörde aldrig av sig och frågade hur det hade gått utan frågade bara lite snabbt idag om det. Endast för att han visste att jag förväntade att han skulle fråga. Alltså varför kan han inte bete sig som en riktig pappa?

När de var här så kändes det som om han tog över mitt hem och bara bestämde över allt. Bara tog Tindra och betedde sig som om de var bundisar. Tindra var inte lika pigg på det. Nu är hon väldigt lätthanterlig och går med på rätt mycket men man ser på henne när hon inte vill. Hon skällde väldigt mycket idag också, hade svårt för att lägga henne till middagsluren. Hon kände sig inte trygg den stackaren. Det känns inte roligt att han ska komma hit när hon inte känner sig trygg.

Jag hade sätt till att städa hela lägenheten innan de kom. Nu är det fullt med smulor under bordet, toalettstolen är det bajsrand i, golvet är grusigt. Ska det vara så svårt för vuxna människor att inte kladda? När man vatt på toaletten så fixar man väl till den så det ser fräscht ut igen? Fan, man behöver inte ta in hela grusplanen med sig in. Tvätta strumporna. Nu får jag göra om allt igen imorgon. Äckliga människor.

De frågade inget om Tindra utan pratade om sitt. Hallå varför besöker de henne när de inte vill veta något om henne? Jag kommer fan aldrig fatta det. De har inget normalt hyfs. Som när man besöker någon så är det inte ganska normalt och säga "Vad fint du har det här"  men nej inget sånt. Jag har inte gjort något fel, jag har gjort det varje förälder skulle göra.

Tindra sov i över 3 timmar sen när de gått, stackaren. Sedan så gick vi en runda, lekte och hade jätte roligt. Det behövde hon. Angående vem jag är så ser jag ut som vilken tjej som helst. Ingen tatueringar, percingar, håret är au natruelle. Inte överdrivet med smink. Skulle man se mig på stan så utmärker jag mig inte mer än alla andra. Jag har fått en klassisk uppfostran med stor vikt på jantelagen. Grubblare, försöker göra det yttersta med det mesta. Vill inte vara sämre än någon annan. Klär mig i vanliga kläder, svart, vitt och lite färger ibland. Det är inget extremt med mig på något sätt däremot så vill jag Tindras bästa.

Jag vill inte att någon får uppfattning av att jag är en sån hemsk mamma som överdriver allt. Jag är inte sån helt enkelt. :)

Hoppas ni alla har haft en trevlig helg!