Ja, sen jag slutade att skära mig har jag haft 2 återfall på 3 år. Den ena gången skar jag mig den andra gången fick jag bara tankar men lät inte tankarna vinna, utan tog tag i varför jag började få såna tankar igen.

Blir man frisk? Nej, det blir man inte men man lär sig att handskas med det på ett bra sätt. Man lär sig helt enkelt att ta uti med jobbiga händelser på ett bättre sätt. Men vid extremt jobbiga situationer i livet är det lätt att man faller tillbaka. Men då måste man vara stark och inte låta det destruktiva beteendet få överhand igen.

Psyket lurar en hela tiden, därför måste man vara snabb och tänka över hur man vill ha det. Vill jag ha ett öppet socialt rikt liv eller dra mig undan? Vilket väger tyngst? För mig är det att vara öppen, glad och visa världen vem jag är.

Man måste lyssna på sin kropp så man inte hamnar i jobbiga situationer. När jag inte klarar av en situation så går jag därifrån istället för att genomlida det och sedan må dåligt. Så gjorde jag inte innan.

Jag har aldrig klarat av när folk bråkar, då försvinner jag in i min värld till okontaktbar. Nu säger jag ifrån att de som bråkar får ta det någon annan stans. Så jag slipper lyssna på det. Säger någon något om mig så konfronterar jag dem istället för att bara ta emot. Det är viktigt för min självkänsla.

Man får själv komma på vad som fungerar på en själv.

Det viktigaste är att jag idagsläget inte har en endaste tanke på att gå tillbaka till den tjejen jag var på högstadiet och gymnasiet. Nu vill jag bara vara jag med ett stort leende på läpparna när jag är ute och går. För det är jag värd :)

Det är så sorgligt med alla dessa konstig idéer man har över sitt ätande. Varför går det fel? Varför letar man fel på sig själv?

Varför kan man inte bara vara nöjd över sig själv? Varför kan man inte lyssna på andras uppmuntrande ord?

Jag vill ha en förändring i mitt liv och jag kan inte dra ut på det längre. Jag vill sluta drömma om vem jag vill vara. Jag vill bli den människan men hur går man tillväga? Hur hjälper man sig själv?