Hela dagen började dåligt. Behöver sova mera men sitter uppe alldeles för länge och grubblar. Går igenom händelse efter händelse. Nu när jag är så här trött så går det inte att stoppa hetsätningarna. Jag blir så ledsen när jag inte kan kontrollera mig. Förutom frukost, lunch och middag så har jag ätit:

2 muffins

1 kanelbulle

2 bitar sockerkaka

1 kolakaka

frukt med vaniljvisp

5 smörgåsar

2 delicatobollar

1 pingvinstång

Det är sjukt. Inte konstigt min syster undrar varför jag inte väger mer än vad jag gör. Visst träningen gör sitt men så mycket tränar jag inte. minst 1 timmes promenad/dag och styrketräning ungefär 5 dagar i veckan. Målet imorgon är att inte äta något utöver frukost, lunch och middag. Det finns så många andra som klarar det så varför inte jag? Pepp någon?

Har varit på läkarbesök alldeles nyss och Tindra är pigg och glad, kontaktsökande. Huden ser fin ut även om hon har känslig hud så sköter jag om den bra. Pluspoäng till mig :)

Gjorde pricktest och mjölkallergin har förbättrats lite grann. Däremot så visar det att hon är överkänslig mot ägg. Det brukar visar att man är känslig mot ägg men inte reagerar på det när man äter det. Men nu var det sån stark reaktion så läkaren tyckte att jag skulle vänta lite till innan jag ger henne det.

Pratade lite om hennes relation till sin pappa och jag känner ändå att jag gör så mycket jag kan och orkar för att få det att fungera men när han inte visar något engagemang så  kan jag inte göra så mycket. Hon kommer aldrig få någon bra kontakt med sin pappa men det viktigaste är att det inte kommer vara pga mig.

Trevlig dag!!

Nej nu är jag så trött på allt vad vårdnad är. Är så förbannat trött på Tindras pappa, hans föräldrar och övriga släkt. Jag ställer fan alltid upp och vad får man för det? Jo man blir så satans överkörd. Ingen tacksamhet? Är det ingen som fattar hur jag hade det med det satans aset? Är det ingen som vill ta in det och förstå hur mycket han sänkte mitt psyke?

Vill ingen se hur mycket jag har jobbat upp mig själv och börjat ta för mig? Är det ingen som tycker om mig precis som jag är? Ska jag vara en jävla knähund för att bli omtyckt? Jag har lessnat på det. Jag vill leva ett värdigt liv där jag själv bestämmer över vad som är rätt och fel för mig. Jag vill inte gå med på att göra vad som helst bara för att andra tycker att jag ska göra det.

Vad vinner jag på att gå på krogen och leta upp ett one night stand som jag gjorde innan för snart 4 år sedan. Jag mår inte bättre efter att ha låtit mig utnyttjas. Ska jag har sex så är det med någon jag tycker om och som tycker om mig. Någon annan kan bara ta sig någon stans och dra. Varför frågar man någon som separerade för ett halvår sedan om det inte känns jobbigt att inte vara med någon? Hade de förstått vad jag varit med om så hade de nog förstått så fruktansvärt bra.

Jag har minnena kvar, de är fastetsade. De går om och om igen. Det gör ont, så fruktansvärt ont att jag gått med på nästan allt. Ja nästan allt.

Vad var det som fick mig att börja med allt? Vad är det som triggat mig till att orsaka mig själv sådan skada?

Kramar till er alla där ute!

Pratade med mamma om tonåren och hur det är nu. Skönt och ha någon att dela allt med. Kunna förklara sin ståndpunkt, hur jag lever nu jämfört med innan. Hur jag är nu som person och vad jag gör för handlingar och vad de ger för konsekvenser. De konsekvenser jag får nu är att jag har blivit av med väldigt många vänner eftersom jag satt ner foten. Ingen ska få trampa på mig.

Sån som jag var i tonåren finns inte längre, den personen har försvunnit och är nu en mera självsäker tjej som även blivit mamma. Jag är värd så mycket mer. Jag är värd ett värdigt liv!

Nu ska jag sova och drömma sött :)

Har kommit in på några bloggar med flickor som är deprimerad och självsvälter sig. Det är så ledsamt eftersom jag själv vet hur hemskt det är att leva med dessa tankar. Ångesten, orkeslösheten, att aldrig känna att man duger. Jag är ändå glad att många av dem har en orolig familj som kollar dem. Även om man själv tycker det känns fruktansvärt att de är iväg och förstör för en så innerst inne är man glad över att de bryr sig.

Allt man vill är att bli älskad. Älskad för den man är men man tror inte att man kan bli älskad för den man är utan försöker förgäves ändra sig och hur mycket man än ändrar sig så blir man aldrig nöjd. Aldrig tillräckligt smal.

Det svåraste är att smussla med skärandet. Jag dolde det i 3 år innan jag berättade för mina föräldrar. Hetsätningarna, allt motionerande. Jag bara vaknade upp och bestämde mig för att jag inte ville ha det såhär, tog kontakt med en psykolog och gick där i nästan 1 år. Har aldrig skurit mig efter det och det är nu över 2,5 år. Det enda jag fortfarnade kämpar med är mina hetsätningar men kompencerar inte längre med 2 mils powerwalking utan hoppas nästan dag blir en bättre dag. Väger i dagsläget 85 kg vilket gör det motiverat för mig att gå ner några kg. även om jag är relativt lång så är det för mycket enligt BMI. Har som mål att komma ner under BMI 25 och för att jag ska lyckas med det måste jag sluta med hetsätningarna. Äta regelbundet frukost, lunch och middag utan snedsteg.

Om det är någon som är deprimerad, har ångest som läser detta så är det bästa att ni tar kontakt med någon person ni litar på och berättar hur ni har det, känner det. Efter seperationen med Tindras pappa så tog jag kontakt med en psykolog igen vilket jag är glad över. För självkänsla är inget som uppstår av sig själv utan något man måste bygga upp. Man blir precis lika omtyckt vare sig man har BMI 15 eller 19.

För någon med ätstörning ger det en fruktansvärd ångest över att börja äta på ett mera normalt sätt men med tiden så försvinner denna ångest. Jag är ett levande bevis på detta. Precis innan seperationen började ångesten krypa fram och jag bestämde mig direkt för att inte ge efter utan eliminera ångesten. Nu ett halvår senare är ångesten bort, har inga som helst funderingar på skära mig.

Nu har jag fortfarande ångest över mitt hetsätande men inte på riktigt samma sätt den är lite mildare än innan.

Alla kan må bra och alla förtjänar att få må bra!

Många kramar!!

Tittade runt på lite olika bloggar igår eller ja natten var det väl. Fick lite ny motivation till att ta itu med mina extra kilon. Så nu är det fullt fart, ska bli av med mammaputet.

Blev lite träning mitt i natten men känner ändå att det är lika bra att ta till vara på motivationen.

Denna veckan är det många läkarbesök både jag och Tindra. Får hoppas allt går bra.

Hoppas ni också får en fin vecka!! :)

Kram

Nu har jag fått nog! Nu är det verkligen mer än vad jag orkar med. Till vilket pris ska jag gå med på att vara alla till lags? det gör inte mig någon nytta, det enda som händer är att jag själv mår så förbannat dåligt.

Tindras pappa har visat var han står. Vill han vara med sin äckliga flickvän så är det upp till honom jag tänker inte var snäll mot honom längre. Jag har alltid ställt upp på honom sen så går han och hittar en ny så fort jag flyttat därifrån. Det visar verkligen var han står. Ja han var inte det minsta intresserad av att skaffa lilla underbara Tindra utan han väntade väl antagligen bara på att jag skulle sticka så han kunde ut och festa igen. Fan när vi bodde ihop var han alltid iväg och när han var hemma så var han fan inte med oss utan satt med sin jävla poker. Hatar verkligen spel över allt annat.

Ringer han ska jag vara kort mot honom och säga att jag är upptagen. När han är nere så ska vi inte vara hemma. För jag är trött på att ha den äckliga människan i mitt hem. Min rena oas ska han inte smutsa ner. Vi får faktiskt träffas på andra platser inte i mitt hem. Nu bor Tindra där också men vad spelar det för roll? Det är fortfarande mitt hem och jag släpper bara in de jag vill. Är inte det min rätt att släppa in de personer som jag vill?

Nu tänker jag inte acceptera mera utan nu är det riktigt hårda bud. Han får minsann gå genom rätten ifall det är så fruktansvärt och skulle han göra det så har jag både det ena och det andra jag kan använda emot honom. Han kan inte komma och gå som han vill det är en människa det handlar om med riktiga känslor. Hon behöver trygghet det får hon inte och kommer aldrig få utav han som är hennes pappa. Jag har acceptrat det nu.

Imorgon så är början på mitt nya liv, Nu ska jag utstråla självförtroende och ta kontrollen över mitt liv!!

Många kramar till er från mig!

Ja vad betyder mest igentligen i ens liv? Just nu så är det som betyder mest att jag och Tindra har det bra. Vilket vi även har, förutom att jag är deppig ibland över Tindras pappa men det finns inget att göra där.

Nu är det bara till att fullfölja planen så tappar han snart intresse. För det halvtaskiga engagemanget han ligger inne med gör att man bara blir irriterad allting fullt ut eller inte alls. Jag är inte intresserad av att prata om allt mellan himmel och jord. Jag är intresserad av att prata om Tindra med hennes pappa inget annat.

Tror jag ska lämna funderingarna på att stämma honom för det kommer nog inte bli något positivt mot Tindras bästa ändå. Eftersom de som sitter i hovrätten själva anlitar prostituerade kvinnor när det är olagligt i Sverige så kan de inte ha särskilt mycket klart i huvudet för att dömma till Tindras bästa.

Ska strax gå och lägga mig. Får sätta mig i vänteläge när jag pratar med Tindras pappa. För så fort jag säger något så håller han med men har gör det aldrig i någon handling utan munnen kan gå fast sen händer inget mer.

Det som betyder mest är att Tindra får växa upp med en person som älskar henne och verkligen bryr sig om henne. Att Tindras pappa också har vårdnad är väl något som får accepteras. Det är jobbigt men nu är det så. Skulle så gärna riva alla de papper. Han tycker ju inte om henne, inte som en pappa.